Jag är väldigt älskad och dyrkad av min familj, släktingar och vänner. Min vardag går ut på att bli uppassad av alla i min omgivning. Jag behöver inte göra något själv. Mina största nöjen i mitt liv är att gosas och äta fruktpure`. Jag är för tillfället 3,5 mån gammal och ursnygg! Mitt hår har min neurokirurg stailat, det är en så kallad tuppkam. Coolt! Jag har en shunt, det är inte många av er mina läsare som har det? Jag väger 6,5 kg och är 62 cm lång. Helt perfekta mått om jag får säga så själv. Så kort sagt är jag bäst!

Detta var en kort presentation av mej. Jag svarar gärna på frågor om något ännu lämna oklart.

Jag har int skrivit blogg på länge för att jag har varit lite upptagen med att vara mej själv. Det är ett aktivt och händelserikt liv jag lever. Jag var t.ex. hos fammos i lördagst. Det var ju väldigt roligt som vanligt och jag fick använda min nya nyckelpiga klädsel som mamma köpt mej. Jag var också och hälsa på pappas kompis och hans familj. Jag ber om ursäkt att jag var lite gnällig, jag ville helt enkelt inte bort från fammos. Det var inget fel på er, det var helt mitt fel.

På söndag var det inte en så väldigt trevlig dag. Jag spydde lite hela dagen. Så vi bestämde oss för att åka till sjukhuset nästa dag för att kolla upp att allt är okej. På sjukhuset var det dom samma vanliga blodproverna och ultraljuden av min hjärna. Läkaren hitta inget speciellt med ville ändå för säkerhetens skull ha mej på sjukhuset över natten. Det passa ju riktigt bra, så både mamma och jag lämna på sjukhuset. Pappa och alec satt som sällskap åt mej och mamma hela kvällen. Nästa dag var det en del blodprov igen. Det var meningen att vi skulle åka hem efter blodproven men då var ju mamma och hitta en röd fläck på shunten min. Så läkaren släppte ju inte oss någonstans. Det var riktigt mysigt att vara på sjukhuset med mamma. Speciellt då hon fick sova med mej natten där. Det går inte då vi är i Tammerfors. På tisdag eftermiddag kom pappa till sjukhuset och vakta mej medan mamma körde till Vörå för att duscha och byta kläder. I något skede hade mommo smygit sej in i bilen, för då mamma kom till sjukhuset hade hon mommo med sej. Så mommo och jag lämna och skvallra på sjukhuset medan mamma och pappa var och åt med alec. Nå igår slapp vi hem från sjukhuset, det såg ut som om shunten inte är infekterad, och det är ju bra. För att det är ganska lång väg till tammerfors, där min neurokirurg bor. Det e han som alltid uppdaterar min shunt. Borde skaffa en som bor nära.

Idag är det städning som står i tur. Jag ska sitta och titta på då mamma städar. Hoppas det går fort för det är så tråkigt att sitta och titta på då hon städar. Det är mycket roligare att lyssna på då hon tror sej kunna prata beibispråk. Det är så komiskt, för hon kan ju inte alls det! Ni sku måst få höra det någon gång.

Jag skriver nästa gång då jag har tid. Det är lite svårt att hitta tid i mitt stressiga men roliga liv att skriva blogg.